I wish I was born in the 80's
Calvin Harris- Accepteble in the 80's
Call on me!
Nytt nummer:
0066897678186
0066897678186
TRACK OF THE DAY
With your feet on the air and your head on the ground
Try this trick and spin it, yeah
Your head will collapse if there's nothing in it
And you'll ask yourself
Where is my mind?
Try this trick and spin it, yeah
Your head will collapse if there's nothing in it
And you'll ask yourself
Where is my mind?
ELFTEFEBRUARITVATUSENTIO
Att komma tillbaka hit, har dar jag foddes kanns kontigt. Jag ser i princip ut som dem, jag har bara lite andra sorts klader och visserligen en annan kultur. Sprakdelen ar forstas annu svarare, da det standig kommer folk som ska prata. Aven fast jag faktist kommer harifran, kanner jag mig inte som en av dem.
Efter att ha akt till sjukhuset for 3 gangen kanndes vagen allt mer bekant. Klockan var strax efter halv 9 och taxin tutade sig smidigt fram genom galna rondeller och smala gander. Val framme hogg vi tag i en lite oskyligt skoterska som osakert ladde oss fram genom sjukhuslaburinten. Overallt barn, orolig foraldrar.
Dar sitter hon, min kanske biologiska mamma. Det ser ut som hon har haft en lang vantan. Hon sag orolig och lattad ut pa samma gang. Som hon inte trott att vi skulle komma.
Tva grona papper togs fram ur en plastficka. Lika stora som A4, bara tjockare. Pa arket var tva tabeller printade med ett antal olika sifferkombinatioer. I slutet fanns signaturer och stamplar.
- Jag ar ledsen, men det har ar tyvarr inte dig biologiska mamma.
sa den lilla skoterskan.
Det var som tiden stannade upp for en stund. Det var som en minut av lattnad och forlust. Jag var forberadd pa resultatet, och jag tog till mig svaret ratt snabbt.
Till viss del kannsdes det som en forlust da hon trots allt kunde vara min biologiska mamma. Samtidigt somdet var en lattnad. Jag vt faktist inte vad jag skulle gjort om det vart hon.
Jag kom inte hit for att soka efter min biologiska familj, jag kom hit for att se staden, landet , kulturen jag kommer ifran. Jag fick traffa skoterskorna som tagit hand om mig som liten. Jag fick se sjukhuset, tillochmed rummet jag legat i som barn. Jag fick traffa de foraldralsa barnen. Allt annat blev som ett extra aventyr. Aven fast jag inte var hennes barn, kunde jag lika garna varit det. Jag berattade att jag iallafall har haft en bra uppvaxt och att jag fatt otroliga mojlighter som jag kanske inte annars skulle fatt. Och att antagligen hennes barn ocksa har det bra, vart hon nu an ar. Hon log och verkade forsta.
Efter att ha akt till sjukhuset for 3 gangen kanndes vagen allt mer bekant. Klockan var strax efter halv 9 och taxin tutade sig smidigt fram genom galna rondeller och smala gander. Val framme hogg vi tag i en lite oskyligt skoterska som osakert ladde oss fram genom sjukhuslaburinten. Overallt barn, orolig foraldrar.
Dar sitter hon, min kanske biologiska mamma. Det ser ut som hon har haft en lang vantan. Hon sag orolig och lattad ut pa samma gang. Som hon inte trott att vi skulle komma.
Tva grona papper togs fram ur en plastficka. Lika stora som A4, bara tjockare. Pa arket var tva tabeller printade med ett antal olika sifferkombinatioer. I slutet fanns signaturer och stamplar.
- Jag ar ledsen, men det har ar tyvarr inte dig biologiska mamma.
sa den lilla skoterskan.
Det var som tiden stannade upp for en stund. Det var som en minut av lattnad och forlust. Jag var forberadd pa resultatet, och jag tog till mig svaret ratt snabbt.
Till viss del kannsdes det som en forlust da hon trots allt kunde vara min biologiska mamma. Samtidigt somdet var en lattnad. Jag vt faktist inte vad jag skulle gjort om det vart hon.
Jag kom inte hit for att soka efter min biologiska familj, jag kom hit for att se staden, landet , kulturen jag kommer ifran. Jag fick traffa skoterskorna som tagit hand om mig som liten. Jag fick se sjukhuset, tillochmed rummet jag legat i som barn. Jag fick traffa de foraldralsa barnen. Allt annat blev som ett extra aventyr. Aven fast jag inte var hennes barn, kunde jag lika garna varit det. Jag berattade att jag iallafall har haft en bra uppvaxt och att jag fatt otroliga mojlighter som jag kanske inte annars skulle fatt. Och att antagligen hennes barn ocksa har det bra, vart hon nu an ar. Hon log och verkade forsta.
Hoppet om att hon, min biologiska mamma finns dar ute nagonstans kanns allt mer starskare.
Nagonstans, nan dag mots vi sakert.
Nagonstans, nan dag mots vi sakert.
19901208 - 20100208
Jag, Charlotte foddes 1990 av nagon i Vietnam. Hon, min biologiska mamma var da endast tonaring. Jag adopterades bort endast 3 mander gamal ar 1991 till Sverige.
Nar jag var liten undrade jag ofta vem hon var. Men jag forstod varfor hon lamnat mig. Antagligen hade hon inte mojlighet att ge mig det hon ville.Pa de senare aren har jag inte riktigt tankt sa mycket mer pa henne eftersom jag inte vet nagot om henne. Men innerst inne har man nog alltid undrat.
Den har historian ar annu inte ar avslutad.
Klockan var 06:50 och alarmet ringde och vackte dessvarre inte bara oss utan hela vart vandrahem. Trots det smog jag ut i badrummet for att frasha upp mig. Rasmus och jag tog en snabb frukost for att sedan aka till sjukhuset.
Efter gardagens langa nattsamtal larde jag kanna tjejen i receptionen. Hon ar 22 och ar, super trevlig ,duktigt pa engelska och helt genom go. Efter som all personal pa sjukhuset inte pratar engelska skriver hon en lapp som ska hjalpa mig att bli forstadd. Med sin vackra handskrift beskriver hon hur jag blir bortadadopterad till Sverige. Att jag vill se vart jag lag innan jag omhandertogs och att jag vill traffa de nuvarande foraldralosa barnen.
Val framme vid barnsjukhuset stater vi pa en sjukskoterska och jag visade lappen, de forstod allt och vi blev direkt skickade till ett mindre kontor. Dar moter vi en sjukskoterska som berattar att hon jobbade under tiden jag bodde dar. Hon fragade efter mitt davarande namn och jag visar henne ett av mina gamla adoptionspapper. Hon sager att hon minns mig. Jag tror henne. Hon visste allt om mig, hela min historia.
Hon tar oss till en ny avdelning dar vi far traffa 2 andra skoterskor som ocksa tog hand om mig nar jag var liten. De pratade konstant, tog i mig, kramade mig och tittade oavbrutet.
- Hon har traffat din mamma.
sa skoterskan som tolkar samtalet
-Hon kanner henne.
Tydligen bor hon valdigt nara sjukhuset och utan att i princip fraga har skoterskan redan ringt for att skicka henne till sjukhuset. Under tiden berattar de att hon har ny familj och 2 barn. Vilket kanns bra, da hon verkar ha ett bra liv.
Undetiden far jag ga in och se rummet dar jag log som baby. Dar det idag ligger for-tidigt-fodda barn. Sa fruktansvart sma. Varldens yngkligaste kroppar med varldens mista fingrar. Dessa barn har foraldrar men barnen ar tvungna att har standig uppsyn.I ett annat rum far jag traffa en 3 manders pojke och nu mer ar foraldralos da hans mamma dog vid forlossningen. Svart att se, sa sjukt sota barn. Jag kan inte forsta att jag var en av dem for 19 ar sen.
Plostligt star hon dar. Hon ser pa mig med tarogda ogon. Hon tar i mig tittar pa mig fran topp till ta. Hon ar i princip lika lang som jag. Vissa drag ar lika, men hon sager att jag ar lik min biologiska pappa. Hon ar helt klart inte rik men heller inte otroligt fattig.
En hogljudd konversation utbryter. De sager att det troligtvis ar hon men att det inte kan veta helt sakert. De foreslar ett DNA test. Kvinnan vill verkligen gora testet. Hon talar ingen engelska men hennes kroppsprak visar det klart och tydligt. Det kanndes ganska uppebart att jag ocksa ville gora testet. Nar hon anda sitter dar maste man fa reda pa om hon ar den som gett mig liv eller inte.
DNA testet kostar en del och kvinnen sager att hon vill betala. Jag sager helt klart nej. Med dessa pengar har nere skulle man halt klart kunna kopa en moped eller annat vardefullt. Men hon ger sig inte, utan tar av sig sin vigselring och forsoker betala doktorn. Jag sa att jag betalar for allt oavsett vad hon gor eller sager. Doktorn forstod och gav mig sitt ord, ett lofte.
I dag ar det Mandagen den 8 februari, 19 ar och 2 manader sen jag foddes. Pa torsdag ar reslutatet klart.
Jag kom inte for att soka efter min biologiska familj. Jag kom for att se staden och vart allt borjade. Oavsett vad resultatet visar ar jag glad anda. Haftigt om det ar hon, men annars finns hon sakert dar ute nanstans.
Jag fick se allt jag kom for att se. Och det ar otroligt mycket bara i sig.
Nar jag var liten undrade jag ofta vem hon var. Men jag forstod varfor hon lamnat mig. Antagligen hade hon inte mojlighet att ge mig det hon ville.Pa de senare aren har jag inte riktigt tankt sa mycket mer pa henne eftersom jag inte vet nagot om henne. Men innerst inne har man nog alltid undrat.
Den har historian ar annu inte ar avslutad.
Klockan var 06:50 och alarmet ringde och vackte dessvarre inte bara oss utan hela vart vandrahem. Trots det smog jag ut i badrummet for att frasha upp mig. Rasmus och jag tog en snabb frukost for att sedan aka till sjukhuset.
Efter gardagens langa nattsamtal larde jag kanna tjejen i receptionen. Hon ar 22 och ar, super trevlig ,duktigt pa engelska och helt genom go. Efter som all personal pa sjukhuset inte pratar engelska skriver hon en lapp som ska hjalpa mig att bli forstadd. Med sin vackra handskrift beskriver hon hur jag blir bortadadopterad till Sverige. Att jag vill se vart jag lag innan jag omhandertogs och att jag vill traffa de nuvarande foraldralosa barnen.
Val framme vid barnsjukhuset stater vi pa en sjukskoterska och jag visade lappen, de forstod allt och vi blev direkt skickade till ett mindre kontor. Dar moter vi en sjukskoterska som berattar att hon jobbade under tiden jag bodde dar. Hon fragade efter mitt davarande namn och jag visar henne ett av mina gamla adoptionspapper. Hon sager att hon minns mig. Jag tror henne. Hon visste allt om mig, hela min historia.
Hon tar oss till en ny avdelning dar vi far traffa 2 andra skoterskor som ocksa tog hand om mig nar jag var liten. De pratade konstant, tog i mig, kramade mig och tittade oavbrutet.
- Hon har traffat din mamma.
sa skoterskan som tolkar samtalet
-Hon kanner henne.
Tydligen bor hon valdigt nara sjukhuset och utan att i princip fraga har skoterskan redan ringt for att skicka henne till sjukhuset. Under tiden berattar de att hon har ny familj och 2 barn. Vilket kanns bra, da hon verkar ha ett bra liv.
Undetiden far jag ga in och se rummet dar jag log som baby. Dar det idag ligger for-tidigt-fodda barn. Sa fruktansvart sma. Varldens yngkligaste kroppar med varldens mista fingrar. Dessa barn har foraldrar men barnen ar tvungna att har standig uppsyn.I ett annat rum far jag traffa en 3 manders pojke och nu mer ar foraldralos da hans mamma dog vid forlossningen. Svart att se, sa sjukt sota barn. Jag kan inte forsta att jag var en av dem for 19 ar sen.
Plostligt star hon dar. Hon ser pa mig med tarogda ogon. Hon tar i mig tittar pa mig fran topp till ta. Hon ar i princip lika lang som jag. Vissa drag ar lika, men hon sager att jag ar lik min biologiska pappa. Hon ar helt klart inte rik men heller inte otroligt fattig.
En hogljudd konversation utbryter. De sager att det troligtvis ar hon men att det inte kan veta helt sakert. De foreslar ett DNA test. Kvinnan vill verkligen gora testet. Hon talar ingen engelska men hennes kroppsprak visar det klart och tydligt. Det kanndes ganska uppebart att jag ocksa ville gora testet. Nar hon anda sitter dar maste man fa reda pa om hon ar den som gett mig liv eller inte.
DNA testet kostar en del och kvinnen sager att hon vill betala. Jag sager helt klart nej. Med dessa pengar har nere skulle man halt klart kunna kopa en moped eller annat vardefullt. Men hon ger sig inte, utan tar av sig sin vigselring och forsoker betala doktorn. Jag sa att jag betalar for allt oavsett vad hon gor eller sager. Doktorn forstod och gav mig sitt ord, ett lofte.
I dag ar det Mandagen den 8 februari, 19 ar och 2 manader sen jag foddes. Pa torsdag ar reslutatet klart.
Jag kom inte for att soka efter min biologiska familj. Jag kom for att se staden och vart allt borjade. Oavsett vad resultatet visar ar jag glad anda. Haftigt om det ar hon, men annars finns hon sakert dar ute nanstans.
Jag fick se allt jag kom for att se. Och det ar otroligt mycket bara i sig.
Utanfor sjukhuset
Sjukskoterskan som tog hand om mig som liten
Kvinnan som kan vara min biologiska mamma.
TUBING @ VANG VIENG
Definitionen av tubing:
Aka runt pa en gummiring mellan olika barer och aktiviteter. Samtidigt som man dricker sig modigare, traffar man nytt folk som man kan showa sin skills pa lianer och linbanor. Har finns aven aktiviteter for den som ar hojdradd, sa som mud-vollyboll samt dragkamp. Medelaldern ligger runt 27 ar. Men vi alla ar som barn i forvuxna kroppar.
Bilden: Alla aker runt i varsin badring, med varsin fargglad hink och haftiga utstyrslar. Samtidigt som man beundrar de modigaste.
Scoutlager for vuxna, valkommen tillbaka till bardomen.
Aka runt pa en gummiring mellan olika barer och aktiviteter. Samtidigt som man dricker sig modigare, traffar man nytt folk som man kan showa sin skills pa lianer och linbanor. Har finns aven aktiviteter for den som ar hojdradd, sa som mud-vollyboll samt dragkamp. Medelaldern ligger runt 27 ar. Men vi alla ar som barn i forvuxna kroppar.
Bilden: Alla aker runt i varsin badring, med varsin fargglad hink och haftiga utstyrslar. Samtidigt som man beundrar de modigaste.
Scoutlager for vuxna, valkommen tillbaka till bardomen.
