charlottehalzius

Sommaren 2009 kommer inte likna någon annan. Förendringarna mellan de redan passerade åren skiljer sig enormt. Gymnasiet är slut och jag är äntligen fri. Frihet är allt, men jag vet inte om jag vill. Känslan av att de lovade orden om att träffas och hålla kontakten känns allt med dimmigt. Känslan av att lämna bort allt man har byggt de här åren känns helt sjukt.

Andra året på gymnasiet, Jonathan och Jag. Vi träffades varje dag i skolan, jämt på fritiden och varje dag på jobbet. Vi träffades konstant. Men nu är jag "fri". Fri från allt?

Men det lilla blir det stora. Det är det som räknas.
En så liten sak kan göra så stor skillnad.

Lär dig att ta tid, offra till det du vet du betyder.

Vi behöver inte träffas varje dag, du behöver inte prata med mig varje dag.

Men jag behöver dig och jag hoppas du behöver mig.

Grekland - Kreta - Stalos

168 timmar av lycka och välbehag.

Helt kristallklart vatten med enorma vågor och en stekande sol. Kan det bli bättre?

Sommarens lediga veckor togs ut tidigt och en resa utomlands fick mig att genast slappna av. Efter studenten, efter allt äntligen en resa helt utan krav helt utan måsten. Veckan gick ut på att göra precis vad man ville. Bada, sola, äta och vara glad.

Studenten, den fruktade dagen.

Många säger att det är det bästa dagen i livet. Den dagen man avslutar sina studier och kliver ut i världen. Men då andra sidan säger de även att de saknar tiden innan och önskar tiden gick och backa.

Klockan var halv elva och jag var försenad till min egen Champagne- frukost. I väskan låg jordgubbarna halft mosade bland möss-pennor och party- prylar. Men inget kunde stoppa mig på denna dag. Så jag tog på mig mina skor i all hast för att sedan springa i regnet till det nedslitna garaget där frukosten tvingades hållas. Alla var glada och förväntansfulla. Champagnen sprudla medans jublen ekade mellan väggarna. Själv hade jag ingen Champagne då Ester på något sett sprängt den på vägen. Men tiden gick fort och det blev dags för avslutnings lunchen.

Lunchen serverades i vår aula. Det serverades Inkoktlax med färskpotatis och sås tillsammans med många tal och skratt. Stipendier rengnade över oss och Ester- Manchester blev utnämd till bästa kock-elev (!). Sista versen på nationalsången var slutat på denna lunch och vi begav oss för att tacka, säga farväl och få våra betyg. Det var roligt men sorgset att lämna gamla HR 3.

Nere i aulan var partyt i fulln gång. Musiken spelades på högsta volym och utanför i fönsterna såg man hur allas föräldrar trängdes med skyltar och ballonger. Högtalarna dånade när "URE 2" utropades det var dags för det efterlängtade ögonblicket.

Shit vad fort vi spranga skojja inte vad högt vi skrek och där stod de hela familjen. Mamma, pappa, Jessica, Rasmus,Mormor, Roger & Gunilla och Sofia, Lasse och Marianne och Rebecca och Kristina :)

Blixtarna från kameror gjorde mig blind men inget kunde förstöra mig, Jag var okrossbar.

Efter krångel med flaket kom vi tillslut iväg och mina lungor har aldrig varit så använda som denna timme. Känslan av att vara fri fick varje liten själv att utrycka sig på alla sätt och vis. Rengnet föll men vi var okrossbara. Det här var början på livet.

Mottagningen hemma var helt underbar, men massa vänner och familj. Studenten var som de säger helt underbar. En av de bästa dagarna i mitt liv. Betygen var helt okey, jag kunde bättre men vad gör det. Det kommer nog ordna sig, jag har inte direkt tänkt att bli läkare eller expert ändå.

Tack för alla ni som uppvaktade mig. Tack för ni tog er til till att fira min examens dag. Tack för alla presenter tack för all värme och kärlek ni ger mig. Tack för allt, Tack för ni finns.