charlottehalzius

Klockan är 09:00 och personalen är samlad för frukost.
Samtalsämnet faller på barn.

Y: Ja, det börjar ju bli allt mer vanligt att kvinnor börjar donera bort ägg.
P: Ja....?
Y: Ja, det är ju jätteviktigt så att folk som inte kan få barn, då kan få barn.
X: Ja fast man kan ju faktist adoptera barn också.
Y: Ja men alla kanske inte kan tänka sig att ta ett barn från Kina eller nåt.
Vissa vill ju ha riktiga barn, riktiga svenska barn.

C blir upprörd, men hon säger inget.

Y: Ja och dessutom om man kan tänka sig att ta ett sånt barn, vet man jue inte vad det barnet har för fel.
C: Du tror inte de kolla det innan de adopterar bort barn?!?!??!?!!!!
Y: Nej, det gör jue inte det.

C tar sin macka vänder den uppochner på tallriken och går ut.

Hur tänker folk egentligen.
Ofta att alla adopterade barn har något fel. Och vilken adoptionsbyrå "sänder" iväg ett barn tex. utan armar och hoppas den nya familjen inte mäsker nåt.
Hur ska man veta om ens blivande barn ska bli dyslektiker eller inte?
(om det nu ens är något "fel")

Men vad vet jag jag är jue trots allt inget riktigt barn.