Den Fjärde Juni 2009

this time i won't quit
i won't stop until i'm there

Tiger Lou

Studenten, den fruktade dagen.

Många säger att det är det bästa dagen i livet. Den dagen man avslutar sina studier och kliver ut i världen. Men då andra sidan säger de även att de saknar tiden innan och önskar tiden gick och backa.

Klockan var halv elva och jag var försenad till min egen Champagne- frukost. I väskan låg jordgubbarna halft mosade bland möss-pennor och party- prylar. Men inget kunde stoppa mig på denna dag. Så jag tog på mig mina skor i all hast för att sedan springa i regnet till det nedslitna garaget där frukosten tvingades hållas. Alla var glada och förväntansfulla. Champagnen sprudla medans jublen ekade mellan väggarna. Själv hade jag ingen Champagne då Ester på något sett sprängt den på vägen. Men tiden gick fort och det blev dags för avslutnings lunchen.


Lunchen serverades i vår aula. Det serverades Inkoktlax med färskpotatis och sås tillsammans med många tal och skratt. Stipendier rengnade över oss och Ester- Manchester blev utnämd till bästa kock-elev (!). Sista versen på nationalsången var slutat på denna lunch och vi begav oss för att tacka, säga farväl och få våra betyg. Det var roligt men sorgset att lämna gamla HR 3.

Nere i aulan var partyt i fulln gång. Musiken spelades på högsta volym och utanför i fönsterna såg man hur allas föräldrar trängdes med skyltar och ballonger. Högtalarna dånade när "URE 2" utropades det var dags för det efterlängtade ögonblicket.

3-2-1 !!!


Shit vad fort vi spranga skojja inte vad högt vi skrek och där stod de hela familjen. Mamma, pappa, Jessica, Rasmus,Mormor, Roger & Gunilla och Sofia, Lasse och Marianne och Rebecca och Kristina :)

Blixtarna från kameror gjorde mig blind men inget kunde förstöra mig, Jag var okrossbar.

Efter krångel med flaket kom vi tillslut iväg och mina lungor har aldrig varit så använda som denna timme. Känslan av att vara fri fick varje liten själv att utrycka sig på alla sätt och vis. Rengnet föll men vi var okrossbara. Det här var början på livet.


Mottagningen hemma var helt underbar, men massa vänner och familj. Studenten var som de säger helt underbar. En av de bästa dagarna i mitt liv. Betygen var helt okey, jag kunde bättre men vad gör det. Det kommer nog ordna sig, jag har inte direkt tänkt att bli läkare eller expert ändå.


Tack för alla ni som uppvaktade mig. Tack för ni tog er til till att fira min examens dag. Tack för alla presenter tack för all värme och kärlek ni ger mig. Tack för allt, Tack för ni finns.


Kommentarer

Lämna ett spår efter dig;

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0